Lucia

Ja, jag är den eviga tärnan! Aldrig har man fått vara Lucia. Kom ihåg i hela grundskolan så satt alla jättespända och väntade på att få höra sitt namn. Men aldrig blev det mitt namn. Men det är inget som jag hänger läpp för idag.

Kanske skönt att inte få stearin i hela håret och stå där framme och le hela tiden...ni ser att jag försöker att få det att vara något positivt att inte var lucia. HAHA! :D

Jaja, nu släpper vi det!

Skriver kanske senare sen!
Kramar! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0